190831 hoppfullt...

Efter den till synes fortfarande bekymmerslösa skolan så gick jag hem igår med gott  humör och lekte med Beata. Leken fortsatte på kvällern och vi fick glädjen att hänga tillsammans under kvällen när pappa och Beatas föräldrar bjöd in på middag för att ge glädje tillbaka till pappas nya jobb som chef på jumpyard på nacka forum som öppnar i slutet på september. Vi har pratat mycket om det hemma och jag verkar förstå alla dimensioner på den här nödvändiga utvecklingen för pappa.Vi är hoppfulla!... Idag så var det en rejäl utflykt. Framförallt i att träffa nya människor i nya miljöer. Vi tog oss till slussen och vidare till farsta strand för att hänga lite med pappas jobbarkompis familj, där jag bl a fick dyka ner i sjön Magelungen, innan vi skulle bryta upp och mötas senare sydost om södertälje hos pappas chef som bjöd in på kräftskiva. Vi behövde nämligen åka till odenplan och hämta mat, bil och chefens son... Så kan det vara, och det var kul bara det. I deras stuga hälsade jag på alla, och alla kände mig mycket väl till namn, men fick äntligen se mig i verkligheten. Pappa blev lite ställd och rörd över allt. Som bara jag kan så inordnade jag mig i allt och vi hade några jättefina timmar och jag förstod att pappa har fler gäng än jag kanske ser i vardagen och att han betyder något för några övriga än de jag normalt ser, typ här i jarlaberg. Och som den badare jag är så fick jag också bada i havet som grädde på moset, eller ska vi säga aioli till hummern... Hemma landålandade vi som bara vi kan och känner oss starkare över våra nya innerdörrar och öppna ytterspärrar. E
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0