estheralmstrom

OJ, vilket uppehåll, har jag inte haft på många år tror jag. Men nu snurrar det gott folk. Bland annat sover jag inte på landå, vi kom på att det är skönare att vakna i lugn och ro än att brottas med byggjobbare på morgonen när pappa åkt till jobbuppdrag. Även om jag kanske får somna själv på kantat nån kväll, men det löser ju jag. Jag hann iallafall säga hejdå till badrummet. Jag är sån, säger hejdå till saker, på riktigt, när saker som betytt och hängt med behöver kastas. Kärlekens budbärare, det är jag det. Så veckan rullade på och jag rullade på min cykel, I fredags rullade jag och farmor spårvagn då jag sov över pga att pappa hade utflykt, och av bekvämlighetsskäl som sagt... Vi mötte pappa på dansen, käkade lunch hos farfar, pysslade hemma innan basketmatcher i Brandbergen. Check, då har vi varit där också. Gick bra förstås, jag ger ju mig hän och har talang. Delade kvällen med beata, och papporna. Gick till sängs och av uppkommen anledning pratade pappa rätt ingående om det här att ge sig hän, att bry sig, och att inte glömma det när det gäller de allra närmaste också. Man ser om sitt hus, och man ser om sitt kött och blod. Ibland kan man glömma det när det finns intill en i princip varje dag. Men jag bär på den gåvan som om jag var gjord för det. Esthers empati, det ni. Idag var en nyttodag med jultidningspyssel och utförande, utbärande i regnet, läxa, städning, tvätt, bluetoothbonanza pga ett par nya lurar från just jultidningsförlaget, mer utbärande, denna gång med tuva, i regnet, tillbaka igen och till forum för adventsfika där vi landade och fick en skön stund, och ett nytt bakljus! Rött sken som kärlekens sken. En fin summering av dagen, helgen och veckan. Tack alla. E