estheralmstrom

 

Ja det är våren. Som om det vore nåt konstigt, eftersom den enligt skribenten ständigt lever inom mig, men visst, med naturens stöd blir det extra tydligt. Kantathelgen blev härlig med vad våren bjuder, som ni ser, och det stärkte förstås. Pappa kom och hämtade och vi drog hem, och jag lektränade inför mitt första körkort... Och ja, vi gör det ytterligt kontrollerat, eftersom pappa är sån, på sånt... Nå. Mötte upp med storis och peter för en månadssummering vi gör ibland. Viktigt att vi inte glömmer bort varandra, och det gör vi inte! Hemma löste jag ett extra skolpyssel på egen hand, med nåt litet stöd, och vi pratade än en gång om hur häftigt det är att känna att man har och tar kommandot över sin egen tillvaro, sina egna uppgifter, och ansvar. Skolan, bl a..., ger ju liksom verktygen för det. För livet ger ju en utmaningar, uppgifter och utrymme för så mycket, där man kan växa. Och när man betraktar mig från sidan, vilket lätt skribenten och omgivningen gör, så ser vi ju att spåret håller, ta i trä. Tack för att ni hjälper mig staka på mellan sälen och mora. Ikväll pratade vi, pga skolan, om nåt så krångligt som tillförordnad och inom ramen. Man kan lätt säga att jag är fullständigt ordinarie, samt både inom och utom ramen för min egen del, i mitt eget liv. Jag är som våren. Blommande. E