estheralmstrom

Bästa sommarlovet. Igen. Som varje sommar. T ex, dessa övernattningar. Jag och Jinda sov på kantat men vi var på väg att sova i slänggungan dit vi tagit kudde och täcke. Så jobbar vi. Som om vi vore på andra sidan jorden i en hängmatta mellan palmer. Det finns precis utanför dörren, om man vill. Innanför dörren finns magiska bagiska berättelser. Med min tårta skrev jag en saga som smakade fantastiskt. Jag sa till pappa när all lek med andra var bortom horisonten - jag vill baka! Utanför dörren finns också sagor. Sagan om kubb-kubbningen vid jarlabergs helvetesgap, som i Ronjas värld. Vi klarade oss från gapet, men föll i beatas familjs käftar, som hade kubbarna på sin sida denna gång, men vänta ni bara! Sen drog vi minsann till självaste Ronja i Roslagsskogen, Sofia alltså, med sin häst, katten Mymlan alltså, på vår häst, vespan alltså. Ett mysigt skönt stilla men ändå lekfullt dygn som gjorde gott. Jag trivs där, och med Ronja, sa jag till pappa och det känns bra för oss båda. Katten Mymlan och jag går också bra ihop och idag fick jag även träffa en Sigge som är tokig och glad, med matte Maria, kompis till Ronja, ja Sofia alltså, matten alltså, men även Sigge... (även om Sigge busade med Mymlan så hon tog time out). Sen skulle vi hem. Och det regnade, och regnade, kanske det lättar, nej, det regnar vidare. Vi sa, skit samma, vi rullar, fick hjälp av extra skydd, jag fick t o m soppåse på kroppen. Och ni vet, såklart, vi hade en underbar 1,5 timmes resa hem i hällregnet till slut, efter en del headsetpyssel så vi iallafall skulle kunna prata med varandra, och peppa varandra, och skoja med varandra, och säga att vi älskade varandra, och att vi är ett bra team, och att det här är inte alla som gör och fixar, och notera saker på vägen, och att det här till och med var mysigt. Och det var det faktiskt. Mysigt. Jag kände att jag satt som en värmande filt, ett regnskydd, en skyddsängel på axeln, på pappa där han förde vår häst hemåt från Roslagen. Ingen kunde åkt sträckan på ett bättre sätt än vi två. Vi tänkte på allt, och på varandra. Jag tror faktiskt vi flög. E