estheralmstrom

I torsdags förmiddag fick farfar resa vidare ut på det oändliga havet. Havet som han tyckte så mycket om. Han tog en längre match med rederiet men så kom de till slut överens och han lättade ankar. Jag har varit beredd på resan, smsat på slutet och förstått att han sett och blivit glad, pratat mycket med pappa och mamma och mamma blev den som berättade eftersom vi var först i kontakt. Jag tog det behärskat men visst blev jag ledsen, och visst saknar jag honom. Jag målar upp bilder och tankar som hjälper mig. Vinkar till himlen och sådär. Han är ju nånstans, framförallt i mitt huvud, och där kommer han ju vara med för gott bland annat. Vi försökte göra en bra helg för att balansera allting och vi fick till det med storis och peter i nyköping lördag till söndag, liksom oxelösund förra året. Bilderna får tala för sig själva. I övrigt så sov jag hos beata fredag till lördag efter snillrik planering mellan oss två. Pappas Sofia kom på besök och vi åt en trevlig middag ihop, men sen satte vi planen i rullning... Tidigare hade pappa roddat en symbolisk skål på uteplatsen, för att liksom vinka till farfars skepp som gav sig iväg därnere på Saltsjön. Lördag var sista dansen för våren och det var skönt att släppa loss. Föräldrar fick vara med lite och klart att pappa skulle upp med ett par andra, men det kändes faktiskt helt ok, faktiskt lite kul. Sen blåste vi till Nyköping som sagt. Nu är det söndag eftermiddag, jag har fått ta ifatt med Emelie, fixat lite läxa, messat läget med pappa, och jag för min skuta vidare på mitt hav med tryck i seglen. Tack för allt farfar. Till havs! E